Förvirrad. Rädd för ensamheten, men varför? Jag klarar mig ju bra. Rädd för att släppa taget? Ja. Jag vill inte att någon annan ska vara den som han gillar mest. Egoistiskt. Jag kommer ju inte alltid att gilla han mest. Svårt att släppa. Men jag måste släppa taget nu. Han är inte längre min. Jag kan inte ha kontrollen. Jag vill inte vara beroende och vilja ha kontroll. Varför mår jag så dåligt när jag ser han med någon annan? Svartsjuka som river. Ont i bröstet. Jag vill inte längre känna svartsjukan. Jag vill gå vidare i mitt liv och må bra för mig själv. Utan honom. Magkatarren gör sig påmind och trycker över bröstet. Aj! Mycket på jobbet också. Får skit för allt just nu känns det som. Jag orkar inte ta massa onödig skit. Varför får jag allt detta på mig nu? För att trycka ner mig eller för att stärka mig?

Vad borde jag göra med mitt liv? Jag borde bara vara i nuet och låta tiden utvisa vad som ska hända. Men när jag känner att jag inte mår bra i situationen vill jag inte bara låta tiden utvisa. Jag vill göra något åt det. Jag vill få lugn och ro. Arbeta i lugn och ro och ha roligt tillsammans med barnen. Jag behöver byta attityd gentemot barnen och försöka ha roligt istället för att se det svåra och jobbiga och tuffa just nu. Jag gräver ner mig själv. Varför har jag såna humörsvängningar? Jag mådde ju så bra för några veckor sedan. Jag behöver prata med någon. Och det kanske inte borde vara mitt ex. Eller så borde jag bara byta attityd och se allt det positiva och försöka vända min egen attityd. Jag vet inte..

Kan någon ge mig något roligt? En flirt skulle jag behöva just nu för att komma vidare och för att ha något roligt att se fram emot. Hmm.. var ska jag hitta en flirt?