Förvirrad. Rädd för ensamheten, men varför? Jag klarar mig ju bra. Rädd för att släppa taget? Ja. Jag vill inte att någon annan ska vara den som han gillar mest. Egoistiskt. Jag kommer ju inte alltid att gilla han mest. Svårt att släppa. Men jag måste släppa taget nu. Han är inte längre min. Jag kan inte ha kontrollen. Jag vill inte vara beroende och vilja ha kontroll. Varför mår jag så dåligt när jag ser han med någon annan? Svartsjuka som river. Ont i bröstet. Jag vill inte längre känna svartsjukan. Jag vill gå vidare i mitt liv och må bra för mig själv. Utan honom. Magkatarren gör sig påmind och trycker över bröstet. Aj! Mycket på jobbet också. Får skit för allt just nu känns det som. Jag orkar inte ta massa onödig skit. Varför får jag allt detta på mig nu? För att trycka ner mig eller för att stärka mig?

Vad borde jag göra med mitt liv? Jag borde bara vara i nuet och låta tiden utvisa vad som ska hända. Men när jag känner att jag inte mår bra i situationen vill jag inte bara låta tiden utvisa. Jag vill göra något åt det. Jag vill få lugn och ro. Arbeta i lugn och ro och ha roligt tillsammans med barnen. Jag behöver byta attityd gentemot barnen och försöka ha roligt istället för att se det svåra och jobbiga och tuffa just nu. Jag gräver ner mig själv. Varför har jag såna humörsvängningar? Jag mådde ju så bra för några veckor sedan. Jag behöver prata med någon. Och det kanske inte borde vara mitt ex. Eller så borde jag bara byta attityd och se allt det positiva och försöka vända min egen attityd. Jag vet inte..

Kan någon ge mig något roligt? En flirt skulle jag behöva just nu för att komma vidare och för att ha något roligt att se fram emot. Hmm.. var ska jag hitta en flirt?

Ego-tankar

Jag vill träffa någon att dela mitt liv med. Jag vill ha ett hus med lagom stor trädgård där jag kan odla och plantera lagom mycket. Jag vill ha minst två barn. Kanske tre.. Jag vill fortsätta jobba med barn, kanske halvtid. Den andra halvan av tiden skulle jag vilja arbeta administrativt. Jag tycker att det är roligt! Att fixa och trixa och ha lite att säga till om. Jag vill fortsätta träna och må bra med min kropp. Jag vill känna glädje över det lilla i livet. Jag litar på att allt detta händer när det är dax. När jag är redo.

Tack för livet! Ett underbart liv. Jag har ett bra jobb med underbara kollegor. Jag har en fin lägenhet. Jag har två underbara katter som jag älskar. Jag har dom bästa vännerna. Jag har dom bästa syskonen och dom bästa syskonbarnen. Jag har dom bästa föräldrarna som ställer upp i vått och torrt. Jag klara mig bra ekonomiskt. Jag tränar och mår bra. Jag är nöjd med mig själv. Jag går min egen väg utan att bry mig om vad andra tycker. Det jag vill är det jag ska göra. Tack för livet!

Klimakteriekossor vs pms-bitch

Ja, kan det sluta på fler än ett sätt? Bråk! På jobbet... Kort om folk, massa missförstånd, klimakterie, PMS = DÅLIG kombo. Jaja, bara att skaka på axlarna och gå vidare. I morgon är en ny dag och den ska bli bättre. Jag orkar inte ödsla mer energi på dryga människor.

Jag tror!

Ja, jag tror att det kommer att bli fyra grupper, jag tror att vi kommer att få vara i de arbetslagen som är presenterade, jag tror att vi kommer att få det toppen i de nya lokalerna, jag tror att vi kommer att ha skitroligt tillsammans, jag tror att vi kommer att göra ett bra jobb, jag torr att vi kommer att utvecklas och stimulera varandra!! Jag tror!!!!! För om man tror så är chansen större att det blir så. Och så SKA det bli! =)

Det går lätt..

Hjärtat på kvar hos en, i en annan världsdel.. på väg bort. Smicker och uppmuntran, med hem. Gammalt smicker, hem med. Alternativ kommunikation från en annan världsdel. Förvirrande.....

Bubblande lycka

I över en veckas tid har jag nu känt en bubblande lycka inom mig så gott som hela tiden. Självklart har humöret svängt lite när det blivit stressiga situationer på jobbet osv, men lyckan har ändå haft övertaget.

Jag började med att säga till mig själv en morgon: "Idag blir en bra dag" och inte vet jag om det var det som gjorde att det blev en underbar dag.

Jag känner mig stark efter healingen för två veckor sen. Det är så häftigt hur kroppen reagerar på healing. Efter healingen läste jag en bok som kändes som att den var riktad direkt till mig. Jag kan inte annat än att rekommendera den till alla. "Sluta kämpa-Börja leva" av Sanna Ehdin.

Start

Här startar en ny blogg. Min blogg där mina tankar får komma fram. Kanske kommer den bara vara ett sätt för mig att få ner mina tankar i skrift, kanske kommer någon att läsa och tycka något. Vi får se..